Unga kvinnor i åldern 18–29 år är den grupp i Finland som använder mest antidepressiva läkemedel. Enligt FPA, vars rapport Svenska Yle skrivit om nyligen, har ökningen av antidepressiva bland unga kvinnor börjat mattas av, inte för att nivåerna är låga, utan för att användningen nu ligger kvar på en historiskt hög nivå.
En möjlig förklaring är att vården blivit bättre på att identifiera neuropsykiatriska symtom hos flickor och unga kvinnor, som ADHD och autism. Om det stämmer är det ett steg i rätt riktning. Men vi måste också våga se helhetsbilden.
Varför är det just unga kvinnor som i så hög grad behandlas för ångest och depression?
Jag fick själv min diagnos först vid 37 års ålder. Innan dess hann jag bli både duktig, ansvarstagande och högpresterande samtidigt som ångesten sakta tog allt större plats. När jag sökte hjälp inom psykiatrin var det också ångesten som stod i fokus, och den första behandlingen var antidepressiv medicin.
Först senare, när jag utreddes och fick en diagnos, blev sambanden tydliga: ångestsymtomen var ett resultat av ett liv med odiagnostiserad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och ständig anpassning. När jag till slut fick rätt vård och rätt medicinering blev det en tydlig vändpunkt. Ångesten lindrades och behovet av antidepressiv behandling fanns inte längre.
Flickor och kvinnor lär sig tidigt att ta ansvar, anpassa sig och inte vara till besvär. Att bära mycket, i det tysta. När neuropsykiatriska funktionssätt missas behandlar vi ofta konsekvenserna i stället, som oro, nedstämdhet, utmattning. Inte orsaken.
Det här handlar inte om individuella brister. Det är strukturellt och påverkas av politiska beslut.
Vi lever i ett samhälle där vård, stöd och tolerans fortfarande är utformade efter manliga normer. Kvinnor förväntas täcka upp när systemen brister, med sin ork, med sin tid och lämna mindre utrymme för att värna om sin psykiska hälsa. Att medicinera bort konsekvenserna av ojämlika strukturer är inte vård. Det är ett politiskt misslyckande.
Att unga kvinnor mår dåligt är inget mysterium. Det är ett mönster. Och mönster bryts inte av individen, de bryts politiskt. Psykisk ohälsa minskar när välfärden bär, inte när kvinnor förväntas bära mer!
Sofia Wredlund, inspicient på Svenska Teatern och medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs
Intresserad av jämställdhet på svenska i Helsingfors? Dags att bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs! Följ länken Bli medlem i Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs.